Genèvekonventionerna

Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll bildar kärnan i den internationella humanitära rätten. Genèvekonventionerna bygger på principen om respekt av både den fysiska och psykiska delen av människolivet. Därför är handlingar så som mord, våld, tortyr samt förnedrande och nedvärderande behandling förbjudna. Genèvekonventionerna föddes på Röda Korskommitténs initiativ och Kommittén strävar hela tiden efter att utveckla dem. Hela Röda Korset övervakar att konventionerna efterföljs.

Genèvekonventionerna och dess tilläggsprotokoll är mellanstatliga internationella avtal, till vilka nästan alla världens stater är parter. Genom att godkänna Genèvekonventionerna och genom att binda sig till att behandla även fienden mänskligt, strävar staten till att garantera en motsvarande behandling för de egna medborgarna som fallit offer för stridigheterna. Konventionerna bygger på principer om opartiskhet och neutralitet: i hjälpsituationen får ingen åtskillnad göras mellan individerna på basis av nationalitet, etnisk bakgrund, religion, samhällelig ställning eller politisk övertygelse. Lika behandling skall garanteras oberoende av vems sida man står på.

Genèvekonventionerna skyddar krigets offer

Genèvekonventionerna är internationella normer som skyddar offren i krig och väpnade konflikter och strävar till att lindra lidandet i krig. Konventionerna skyddar personer som inte deltar i stridigheterna: sårade och sjuka soldater, krigsfångar och civilbefolkningen.

Den internationella Röda Korskommittén arbetar kontinuerligt för konventionerna. Den informerar om dem, övervakar att de efterföljs samt utvecklar dem för att beakta de nya hot som dagens konflikter och den ständigt utvecklande vapenteknologin leder till.

Konventionerna diskuteras under Röda Korsets internationella konferens (där även stater deltar) som hålls vart fjärde år. Information om konventionerna samt övervakning av bruket av emblemen tillsammans med myndigheterna är förutom kommitténs även Röda Korsrörelsens uppgift.

Genèvekonventionernas uppkomst är starkt bunden med den Röda Korsrörelsens första steg.

Genèvekonventionerna består i dag av sju olika konventionstexter. Efter andra världskriget år 1949 kom staterna överens om 4 allmänna konventioner. År 1977 godkände medlemsstaterna två tilläggsprotokoll som kompletterar de fyra konventionerna. I december 2005 godkändes ett tredje tilläggsprotokoll om ett nytt skyddsemblem. Utöver Genèvekonventionerna har medlemsstaterna godkänt även andra avtal som reglerar den humanitära rätten. Några av dessa viktiga konventioner finns listade nedan.

Läs mera om tilläggsprotokollen här!

1949 års Genèvekonventioner

194 stater har ratificerat konventionerna (maj 2010)

1. Genèvekonventionen angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält ("landkrigsavtalet", 1949):

garanterar en jämlik behandling av sjuka och sårade soldater samt rättsskydd och vård
garanterar neutralitet och skydd för vårdpersonalen och -inrättningarna
definierar det röda korset och den röda halvmånen som internationella skyddsemblem vars bärare (personer, transportmedel och byggnader) inte får utsättas för väpnade anfall

2. Genèvekonventionen angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss ("havskrigsavtalet", 1949):

utvidgar reglerna från den första konventionen till att gälla även krigföring till sjöss

3. Genèvekonventionen angående krigsfångars behandling ("krigsfångeavtalet", 1949):

skyddar krigsfångarna från godtycklighet och medger dem rätt till boende, mat, hälsovård samt kontakt med anhöriga
räknar upp reglerna för byte och hemförlovning av fångar

4. Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid ("civilavtalet", 1949):

förbjuder kollektiva straff för civila, tvångsförflyttningar samt slavarbete
förpliktigar ockupanten att garantera befolkningens säkerhet samt förbjuder ändring av rätts- och samhällsstrukturen
skyddar den hjälp- och sjukvårdsverksamhet som är ägnad åt civila.

Tilläggsprotokollen från år 1977 och 2005

1. tilläggsprotokollet rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter (tilläggsprotokoll I, 1977):

förbjuder väpnade anfall mot civilbefolkningen samt godtyckligt bombande
förbjuder förstörelse av den naturliga miljön samt anstalter nödvändiga för civilas överlevnad
reglerar kvinnors och barns rätt till specialskydd; förbjuder bl.a. värvande av barnsoldater (under 15 år) till de väpnade styrkorna
skyddar befolkningsskyddet

170 stater har ratificerat tilläggsprotokollet (maj 2010)

2. tilläggsprotokollet rörande skydd för offren i interna väpnade konflikter (tilläggsprotokoll II, 1977):

utvidgar den humanitära rättens huvudregler till att gälla även i interna konflikter och inbördeskrig

165 stater har ratificerat tilläggsprotokollet (maj 2010)

3. tilläggsprotokollet om det nya skyddsemblemet (tilläggsprotokoll III, 2005):

definierar den röda kristallen som ett nytt skyddsemblem vid sidan om det röda korset och den röda halvmånen.

52 stater har ratificerat tilläggsprotokollet (maj 2010)

Texterna till Genèvekonventionerna och de två första tilläggsprotokollen finns i sin helhet i statens fördragsdatabank (avtalsnummer: 8/1955).

Andra viktiga konventioner inom den humanitära rätten

1954 års Haagkonvention om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt (1954):

skyddar kulturellt eller historiskt märkvärdiga platser och mål från anfall, missbruk eller förstörelse under krig

123 stater har ratificerat konventionen (maj 2010)

FN-konventionen om vissa konventionella vapen (1980):

förbjuder eller begränsar bruket av vissa godtyckliga konventionella vapen samt sådana vapen som leder till överdrivna skador

111 stater har ratificerat konventionen (maj 2010)

FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) och dess fakultativa protokoll om barn i väpnade konflikter (2000)

anger barnens rättigheter som ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion eller andra särdrag och befäster skyddet av barn i väpnade konflikter

193 länder har ratificerat konventionen medan 132 stater har ratificerat det fakultativa protokollet (maj 2010)

Ottawa-avtalet om förbud mot landminor (1997):

förbjuder all tillverkning, lagring, försäljning, transport, export samt bruk av minor som är tänkta att brukas mot individer

156 stater har ratificerat avtalet (maj 2010)

Enligt Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse kommer Finland att ansluta sig till avtalet före år 2012.

Stadgan för den internationella brottsmålsdomstolen (1998):

en permanent domstol vid vilken man kan anmäla de allvarligaste internationella brotten: massförstörelse, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
verkar i Haag, domstolen har jurisdiktion över alla internationella brott som begåtts efter 1 juli, 2002

111 stater har ratificerat stadgan (maj 2010)

Konventionen mot klustervapen (2008)