År 1977 antogs två tilläggsprotokoll till de fyra Genèvekonventionerna från 1949. Genèvekonventionerna som utgör kärnan i den internationella humanitära rätten skyddar främst de människor som inte deltar i fientligheter, såsom sårade och sjuka soldater, krigsfångar och civila. Trots konventionernas betydelse och omfattning uppdagades dock med tiden och den tekniska utvecklingen att de lämnade luckor på vissa viktiga punkter, till exempel i fråga om stridsmetoder och skyddet av civila vid väpnade konflikter. Dessutom lämpar sig konventionerna, frånsett den gemensamma 3 artikeln, som fördrag endast för mellanstatliga konflikter och inte för inbördeskrig som blivit vanligare efter andra världskriget. Bland annat därför upprättades år 1977 de två tilläggsprotokollen för att komplettera konventionerna från år 1949.
Det första tilläggsprotokollet – tilläggsskydd av civila och civil egendom
Det första tilläggsprotokollet tillämpas på internationella väpnade konflikter och dess centrala inslag är reglerna och principerna för stridsföringsmetoder. Målet för protokollet är också att förbättra skyddet av framför allt de civila och effektivera hjälpverksamheten för dem vid internationella väpnade konflikter.
Det första tilläggsprotokollet ansågs nödvändigt eftersom reglerna för de allt mer avancerade stridsmetoderna och stridsmedlen hade blivit föråldrade. Protokollet är en påminnelse om att kombattanterna inte fritt får välja vilka stridsmetoder och –medel de använder. Vapen, projektiler och stridsmetoder som medför omfattande skador eller onödigt lidande är förbjudna (Art. 35).
Vilka nya bestämmelser har tagits in i första tilläggsprotokollet?
Artikel 1 i det första tilläggsprotokollet utvidgar definitionen om internationella väpnade konflikter som den lyder i 1949 års konventionerna till att även omfatta nationella frihetskrig. Den fastställer också de situationer som inbegriper väpnade konflikter.
Framför allt första tilläggsprotokollet:
1) förbjuder urskillningslös väpnad handling samt anfall eller hämndaktioner som riktas mot:
- civilbefolkning och enskilda civila (48 och 51 Art.)
- civil egendom (48 och 52 Art.)
- egendom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad (54 Art.)
- historiska minnesmärken, konstverk eller platser avsedda för religiösa ändamål, vilka utgör folkens kulturella eller andliga arv (53 Art.)
- anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter (56 Art.)
- den naturliga miljön (55 Art.).
En stor del av anfallen och de övriga handlingar där förbuden överträds bedöms under vissa förutsättningar som allvarliga kränkningar av den humanitära rätten och klassificeras som krigsförbrytelser.
2) utvidgar skyddet i konventionerna till att omfatta all sjukvårdspersonal, sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel vare sig de är militära eller civila (8-31 Art.).
3) ålägger att efterforska saknade (33 Art.).
4) fastställer bestämmelser som skapar förutsättningar för hjälpaktioner till förmån för civila (68-71 Art.).
5) skyddar befolkningsskyddsorganisationernas (i Sverige civilförsvarorganisationernas) verksamhet (61-67 Art.).
6) specificerar de åtgärder som de fördragsslutande parterna bör vidta för att främja verkställigheten och efterlevnaden av humanitär rätt.
Artikel 90 i första tilläggsprotokollet innehåller också bestämmelser om att tillsätta en internationell kommission för undersökande av fakta. Kommissionen ska på begäran undersöka händelser som hävdas utgöra svåra överträdelser i enlighet med definitionen i konventionerna och detta protokoll eller andra allvarliga kräkningar av konventionerna eller detta protokoll. Många av de fördragsslutande parterna har erkänt kommissionens behörighet.
Det andra tilläggsprotokollet – skydd vid icke-internationella konflikter
Andra tilläggsprotokollet i sin tur är det första internationella fördrag som skyddar offren för inomstatliga konflikter och inbördeskrig.
De flesta väpnade konflikter efter andra världskriget har varit inomstatliga. Den enda bestämmelse som i 1949 års konventioner kan tillämpas på dessa konflikter är den gemensamma 3 artikeln. Även om artikel 3 tar upp grundprinciperna för skyddet av människor under krig så räcker det inte för att avgöra de allvarliga humanitära problem som kommer fram i samband med inomstatliga konflikter. Syftet med andra tilläggsprotokollet är att garantera att de mest centrala rättsreglerna för krig även tillämpas på de inomstatliga konflikterna.
Vilka nya bestämmelser har tagits in i andra tilläggsprotokollet?
Till skillnad från konventionernas gemensamma 3 artikel som är tillämplig i alla situationer, innehåller andra tilläggsprotokollet detaljerade bestämmelser om vilken typ av interna konflikter det kan tillämpas på. Utanför tillämpningsområdet faller exempelvis interna störningar och spänningar, såsom upplopp, enstaka och sporadiska våldshandlingar och andra liknande handlingar vilka inte är att betrakta som väpnade konflikter. Protokollet tillämpas på alla väpnade konflikter som äger rum på en fördragsslutande stats territorium mellan dess stridskrafter och upproriska väpnade styrkor eller andra organiserade grupper som kontrollerar en del av dess territorium.
Medan den gemensamma 3 artikeln var upptakten till att humanitära synpunkter fick insteg även i inbördeskrig, sträcker sig det skydd som granteras i tilläggsprotokollet längre än så.
Andra tilläggsprotokollet bland annat:
1) stärker skyddet av alla de personer som inte direkt tar del i eller har upphört att ta del i fientligheter (4 Art.).
2) ger rättigheter till personer som berövats sin frihet och tillförsäkrar dem som anklagas för straffbar handling vid en väpnad konflikt grundläggande rättsliga garantier (5-6 Art.).
3) förbjuder att rikta anfall mot:
- civilbefolkningen och civila personer (13 Art.)
- egendom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad (14 Art.)
- anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter (15 Art.)
- historiska minnesmärken, konstverk eller platser avsedda för religionsutövning (16 Art.).
4) reglerar tvångsförflyttningen av civila (17 Art.).
5) skyddar alla sårade, sjuka och skeppsbrutna vare sig de har deltagit i den väpnade konflikten eller inte (7 Art.).
6) skyddar all sjukvårds- och själavårdspersonal, sjukvårdsenheter och sjuktransporter vare sig de är av civil eller militär natur (9-11 Art.).
7) begränsar bruket av emblemen, det röda korset och den röda halvmånen, till de personer och objekt som har rätt att använda dem.
Varför bör tilläggsprotokollen följas?
Tilläggsprotokollen utgör en väsentlig del av den nutida humanitära rätten. De innebär ett betydelsefullt tillskott till de ursprungliga konventionerna eftersom deras skydd omfattar både förändringarna i konflikternas natur, de moderna stridsmetoderna och offren för inomstatliga konflikter.
I första tilläggsprotokollet ingår 167 stater som fördragsslutande parter och i det andra 163. Att få med nya stater som binder sig vid avtalen är av största vikt för att lindra krigens lidanden. Det räcker dock inte att man bara undertecknar avtalen. Parterna måste se till att avtalen följs, att de de facto verkställs inomstatligt och att de som gör sig skyldiga till eventuella avtalsbrott ställs inför rätta för att svara för sina gärningar.
sänd
skriv ut