Skyldigheten att göra åtskillnad mellan civila och kombattanter och förbudet mot anfall mot civila samt godtyckliga anfall är centrala inom den humanitära rätten. Förutom att internationell humanitär rätt uttryckligen förbjuder handlingar vars avsikt är att sprida skräck bland civilbefolkningen (Artikel 51, paragraf 2 i Tilläggsprotokoll I; Artikel 13, paragraf 2 i Tilläggsprotokoll II), fördömer IHR också följande handlingar som kan räknas som terroranfall:
- anfall mot civilbefolkningen och civila mål (Artikel 51, paragraf 2 och Artikel 52 i Tilläggsprotokoll I; samt Artikel 13 i Tilläggsprotokoll II);
- godtycklig förstörelse (Artikel 51, paragraf 4 i Tilläggsprotokoll I);
- anfall mot platser avsedda för religionsutövning (Artikel 53 i Tilläggsprotokoll I; och Artikel 16 i Tilläggsprotokoll II);
- anfall mot anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter (Artikel 56 i Tilläggsprotokoll I; och Artikel 15 i Tilläggsprotokoll II);
- tagande av gisslan (Artikel 75 i Tilläggsprotokoll I; Artikel 3 gemensam för Genèvekonventionerna; och Artikel 4, paragraf 2b i Tilläggsprotokoll II);
- mord på sådana personer som inte deltar eller inte längre deltar i fientligheter (Artikel 75 i Tilläggsprotokoll I; Artikel 3 gemensam för Genèvekonventionerna; och Artikel 4, paragraf 2a i Tilläggsprotokoll II).
Utöver förbuden ovan ingår i den humanitära rätten bestämmelser som syftar till att förhindra handlingar som riktar sig mot dessa förbud samt mekanismer för att verkställa dessa åligganden. De här mekanismerna är mycket mer utvecklade än några andra förpliktelser som för närvarande är i kraft i internationella traktat angående förhindrande och straff av terrordåd.
sänd
skriv ut