Året är 1859 då frivilliga för första gången organiseras för att hjälpa offer för strider. Platsen är Solferino i norra Italien och mannen bakom det som kommer att bli världens största humanitära organisation heter Henri Dunant. Det är här Röda Korsets historia börjar.
I boken "Minne från Solferino" föreslår Dunant år 1862 att det i varje land borde grundas en frivillig organisation som hjälp för sjukvården under krig och att vården av sårade skulle tryggas genom internationella avtal.
Redan år 1863 grundas i Genève en kommitté som några år senare blir Internationella rödakorskommittén. Utgående från Dunants tanke definierar Kommittén uppgifterna för organisationen och föreslår att man ska grunda biståndsföreningar för att utföra uppgifterna. I snabb takt grundas nationella föreningar av detta slag både i Europa och längre bort. Många av de här organisationerna tog genast från början till sin uppgift att bistå offren för katastrofer och att bekämpa farsoter.

