Också barn reagerar på obehagliga händelser. Barnets ålder inverkar på hur det reagerar och kan bearbeta händelsen. Barn är beroende av de vuxnas förmåga att finnas till hands som stöd och med att bearbeta information.
Ett barn klarar inte nödvändigtvis av att klä sina känslor i ord som vuxna. Om barnet till exempel klamrar sig fast vid föräldrarna kan det vara ett tecken på att barnet befarar att något hemskt kommer att hända föräldrarna.
Tala med barnet om vad som hänt. Det viktigaste är att barnet förstår att händelsen verkligen har ägt rum och vad som hänt, samt orsaker och följder till den. På så sätt får fantasi- och skräckbilder så lite utrymme som möjligt, vilket i sin tur minskar risken att skuldkänslor uppstår. Alla obehagliga detaljer behöver man inte berätta för barnet. Lyssna utan att avbryta då barnet berättar om sina tankar och känslor. Korrigera först efter att barnet berättat färdigt eventuella missförstånd som barnet har om händelsen.
Om barnet inte hittar ord för att beskriva sina känslor, hjälp det att hitta dem. bemöt alla barnets frågor fast du inte skulle ha svar på dem alla. Barnets sorg kommer i etapper, den är inte kontinuerlig. Sorgen kommer speciellt under tysta stunder, t.ex. på kvällen.
Uppmuntra barnet att uttrycka sina känslor till exempel genom att leka eller teckna.
Dölj inte dina egna känslor alltför mycket. Ge barnet tid att förstå. Stöd barnets känsla av säkerhet genom att upprätthålla normala rutiner.
Berätta på dagvårdsplatsen eller för läraren vad som hänt så att man bättre kan förstå och motta barnets reaktioner.
Om krisen har drabbat familjen har föräldrarna inte nödvändigtvis ork att stöda barnet hela tiden. Då kan det vara bra att komma överens med en vuxen som barnet litar på och är bekant med att denna finns på plats och stöder barnet.
sänd
skriv ut