Ålands distrikt

MIN KOMPIS RÖDA KORSET

Mitt namn är Wille Valve. Jag är ålänning, bor i Bryssel och är europaparlamentariker Carl Haglunds specialmedarbetare. Arbetsdagen börjar gå mot sitt slut, men dröjer ännu ett litet tag i Altiero Spinelli-byggnadens nionde våning. Tittar på vinterregnet, medan tanken vandrar till Röda korset som i snart 14 år gett livet en lustig knorr. Jag ska ta det från början.

NÄR JAG VAR 16 ÅR började Åland kännas litet och välbekant och jag såg mig om efter möjligheter att åka någon annanstans. En dag utlyste Ålands landskapsregering ett stipendium till ett Röda korsgymnasium i Norge. Jag sökte och blev antagen. Vips befann jag mig på Norges västkust i ett multikulturellt myller av 82 olika nationaliteter - Åland inräknat. Fick dela rum med en kazakstanier, en islänning, en italienare och en est. Andra året delade jag liv med en sudanes, en ecuadorian, en ukrainare och en jordanier. Tiden där var spännande, intensiv och utmanande.
De få gånger jag kom hem till Åland noterade föräldrarna att jag alltid påbörjade vistelsen med att sova två dagar i streck, vilket kändes helt normalt. Tiden i Norge räckte liksom inte till sömn.

EFTER RÖDA KORSGYMNASIET började jag studera folkrätt och ryska i Åbo. Studierna förde mig in på humanitärrätten - men också till exotiska orter som St. Petersburg, Petrozavodsk och Perm. På något märkligt sätt lyckades jag alltid vara hemma på Åland första lördagen i augusti, på Röda korsets traditionella marknad. Marknaden blev till någon slags livlina som jag höll fast vid, år efter år.
En dag frågade Röda korsets verksamhetsledare om jag kunde göra någonting annat också - berätta om hungerdagen för en hel åländsk högstadieskola. Jag antog utmaningen och det var bland det roligaste jag gjort.
Höll en komprimerad presentation om hungerdagsinsamlingen, och fick efteråt höra att "gubben nog väl var helt OK". Fick blodad tand och befann mig plötsligt på Röda korsets humanitärrättsutbildning, sedan på utbildarutbildningen.

HANN PRECIS BLI KLAR med utbildarutbildningen då jag fick arbetserbjudandet om att bli europaparlamentariker Carl Haglunds specialmedarbetare i Bryssel. Vips var jag där igen. I ett myller av språk, sedvänjor och arbetssätt.
Så vilka är lärdomarna hittills? Jo: Missförstånd sker - oftare med de kulturer som är "närmare" din kultur, för då utgår du automatiskt ifrån att de tänker som du.
Humor är jättepersonlig och kan vara rätt svår att tillämpa i kulturer man inte känner så bra. Men vissa grundläggande behov är de samma överallt i vår värld. Och politikens spelregler ser förvånansvärt likadana ut i alla demokratiska länder, trots att de döljs av ett lager annorlunda terminologi.

IDAG GÖR TID OCH GEOGRAFI det lätt att umgås med vännerna från Rödakorsgymnasiet i Norge, men svårt att vara Röda korsaktiv hemma på Åland. Fast det hindrar ju en inte från att stöda Röda korset på distans. Röda korset begär ju egentligen så lite:

Bara din tid... dina pengar... OK, och så ditt blod - men det är det värt!