Är det lätt för invandrare att komma med i Röda Korsets verksamhet? Har de upplevt diskriminering? Invandrare har positiva upplevelser av organisationen, men de skulle också gärna se fler invandrare som engagerar sig i verksamheten.
Kanske det inte alltid är så lätt att gå med ändå. Vad tänker om saken Samka Krkic, Mohammad Bahktiary och Svetlana Stepanova?
Röda Korset hör till Samkas vardag
Samka Krkic bor idag i Närpes. Hon flyttade till Finland från Bosnien år 1993. Finland upplevde Samka som ett tryggt land och de största svårigheterna hade hon i början med att lära sig språket och vänja sig vid att maten var annorlunda.
Första gången Samka hörde om Finlands Röda Kors var år 1992 i Bosnien. Under kriget förstod
hon hur viktigt det arbete är som Röda Korset gör. Nu har hon själv varit med i rödakorsverksamhet i 12 års tid. Hon sitter också med i avdelningsstyrelsen i lokalavdelningen i Närpes.
Varje vecka ger Samka tio timmar åt Röda Korset: fyra timmar varje måndag och sex timmar varje fredag. På måndagarna jobbar hon i Röda Korsets klädesinsamling och på fredagarna ställer hon upp på lopptorget. Dessutom har hon deltagit i Hungerdagen.
Engagemanget i Finlands Röda Kors har Samka upplevt som mycket givande. Det bästa är att Röda Korset kan agera snabbt när hjälp behövs. När ett hus brann ner i Närpes och invånarna blev husvilla kunde frivilliga från Röda Korset hjälpa.
Mycket givande är också de vänträffar som Röda Korsets svenskspråkiga avdelningar ordnar varje år, tycker Samka. I allmänhet deltar ungefär ett hundratal personer i träffarna.
Samka har ingenting negativt att säga om Röda Korsets verksamhet. Som utlänning har hon aldrig upplevt någon form av diskriminering. Tvärtom känner hon stor tacksam gentemot alla de människor som är med i Röda Korset.
Samka uppmanar alla att delta i Röda Korsets verksamhet, eftersom det ger så mycket.
Hon hoppas också att fler unga – och invandrare – skall komma med i verksamheten: de är framtiden.
Mohammad söker jobb och joggar
Iranske afghanen Mohammad Bahktiary bor i Parkstad i Helsingfors och försöker hitta jobb i Finland. Tillsvidare har det inte lyckats och han tycker att det är betydligt svårare för en invandrare att få jobb än det är för en vanlig finländare. I Iran jobbade Mohammad som skräddare, men i Finland har han inte fått något sådant jobb. Två år arbetade han som städare.
Trots allt tycker 27-årige Mohammad att Finland känns som ett bra land att bo i. För ett par månader sedan besökte han Iran och gifte sig. Nu hoppas han att hans hustru så snabbt som möjligt ska få komma till Finland. Mohammad själv har bott här i fyra år.
För tre år sedan hörde Mohammad någon på mottagningscentralen för flyktingar tala om Finlands Röda Kors. Han ville genast gå med i verksamheten. På grund av sin egen livssituation kan Mohammad ändå inte vara så engagerad i verksamheten som han skulle vilja. I kockklubben för män går han i alla fall varannan vecka.
Förutom matlagning har Mohammad motion som hobby. Nästan varje dag är han ute och joggar och dessutom spelar han fotboll med andra afghaner. Han samlar också på mynt och frimärken från olika länder. För att förbättra sin finska försöker han läsa så mycket som möjligt.
Det bästa med Röda Korsets verksamhet är att den hjälper människor, tycker Mohammad. Han vill hjälpa, om han bara kan och hinner. Det har varit lätt att gå med i verksamheten, säger Mohammad, och alla har varit vänliga mot honom. I början fick Mohammad mycket stöd av en annan invandrare.
Mohammads önskemål är att så många invandrare som möjligt kommer med i Röda Korset. Han har själv inbjudit många att vara med, men de har haft så mycket problem med sina egna liv att de inte har haft kraft att engagera sig i Röda Korset dessutom. De har känt att de inte kan hjälpa andra. Många önskar också att verksamheten skulle ge ersättning i form av pengar. Men Mohammad framhåller att han själv inte är med i hopp om pengar, utan av viljan att hjälpa.
Svetlana har en stark önskan att hjälpa
Ingermanländska Svetlana Stepanova har bott i Kouvola i ungefär fem år. Hon kommer från 
Petrozavodsk. Finland är ett bra land att bo i, tycker Svetlana, som inte har haft några större problem med att anpassa sig till Finland. Det största och svåraste problemet har varit att lära sig språket.
I Petrozavodsk jobbade Svetlana i tolv års tid som sjuksköterska. Nu studerar hon social- och hälsovård och har en praktikplats inom handikappsektorn. Hon skulle gärna arbeta som sjuksköterska eller närvårdare.
Om Finlands Röda Kors hörde Svetlana för första gången av sin vän Anna Buzaeva, som arbetar med att utveckla Finlands Röda Kors mångkulturverksamhet i sydöstra Finland. Efter det gick Svetlana en vänkurs för invandrare. Hon har en stark önskan att hjälpa människor. Dessutom är hon intresserad av olika kulturer och olika människor. Röda Korsets principer har också blivit väldigt viktiga för henne.
Svetlana har varit med i verksamheten i två års tid. I den internationella klubben har hon varit speciellt aktiv. Dessutom har hon varit ledare på sommarläger för invandrare, deltagit i gatukampanjen mot rasism flera gångar och också ställt upp som insamlare under Hungerdagen mer än en gång.
Behovet av hjälpa föds ur insikten att katastrofer kan inträffa var som helst. Då måste man vara redo. Att vara med i Röda Korsets verksamhet har fått henne att känna välmående och gett henne nya vänner från flera länder. Svetlana har lärt känna olika kulturer och samtidigt förbättrat sina egna kunskaper i finska.
Hon välkomnar alla med i Röda Korsets verksamhet. Svetlana skulle gärna se fler invandrare delta i verksamheten; det ger ett glatt sinne.
Samka Krkic i Närpes jobbar med Röda Korsets klädesinsamling på måndagarna och på lopptorget på fredagarna. Foto: Mika Putro
Mohammad är med i kockklubben för män och inbjuder alla invandrare att delta i Röda Korsets verksamhet. Foto: Niklas Meltio
Svetlana hoppas kunna arbeta inom hälsovården i framtiden. Foto: Johannes Wiehn
YDIN – Likabehandling i frivilligarbetet inom organisationer
Intervjuerna är kopplade till Finlands Röda Kors och Europeiska integrationsfondens gemensamma projekt YDIN – likabehandling inom organisationer. Projektet fokuserar framför allt på engagemang av så kallade medborgare i tredje land som är bosatta i Finland, men man vill definitivt se likabehandling i sin vidaste möjliga betydelse.
Organisationerna behöver i sin verksamhet kunskaper och färdigheter av olika slag och olika livserfarenheter ger ett mervärde samtidigt som organisationsengagemang kan ge människor i olika livssituationer ett meningsfullt innehåll i livet. För invandrare kan frivilligarbete vara ett stort stöd i integrationen i ett nytt hemland. Dessutom påverkar alla ”specialgrupper” genom sitt eget engagemang organisationernas framtid.
sänd
skriv ut