Karoliina Viita återvände till Finland i slutet av sommaren. Då hade hon ett års uppdrag som internationella Röda Korsets fängelsebesökare i irakiska Kurdistan bakom sig. I varje fängelse gav arbetet något resultat, åtminstone små glädjeämnen, säger hon. Stora förändringar kräver åratal av långsiktiga insatser.
Internationella Röda Korset har på basis av Genèvekonventionerna rätt att besöka 
kombattanter som tagits till fånga i krigs- och konfliktområden, men besöksrätten gäller även civilpersoner som gripits i krisområden. I Kurdistan har Röda Korset flera fängelsebesökare som har i uppgift att se till att krigsfångar och fängslade behandlas på det humana sätt som internationella avtal förutsätter.
– På morgonen sätter vi oss i bilen och kör till ett fängelse, besöket tar ofta hela dagen. Vi fördelar cellerna mellan oss och går in. Vi frågar fångarna om förhållandena i fängelset och hör efter om de har klagomål. Om någon vill tala i enrum och privat med oss ordnar vi tid för det. Vi har rätt att träffa fångarna utan övervakning.
– Vi träffar förstås också fängelsedirektören. Tillsammans går vi igenom de eventuella brister som har uppdagats under besöket och försöker finna en lösning på dem.
Ett tiotal fängelser hann Karoliina bli bekant med under sin vistelse. Vissa fängelser besökte man en gång i månaden och andra med fem månaders mellanrum, beroende på situationen.
– Fängelserna i Kurdistan är i princip i ganska gott skick, några stora brister i förhållandena finns inte, inte svälter någon ihjäl där. Trots att vissa fängelser är i gott skick betyder det ändå inte att man nödvändigtvis skulle ha ordnat något för fångarna att göra. Att förlänga utevistelsen från tio minuter till en halv timme, att ha med sig en fotboll eller att ge fångarna något annat spel kan kännas som småsaker, men för vardagen i fängelset spelar sådant en stor roll.
Karoliina berättar att det finns gott om små glädjeämnen. I allmänhet var det rätt lätt att få till stånd små förbättringar. Större reformer kan man tvingas vänta länge på. Svårare är att övervaka juridiska frågor, som att de gripna får en advokat och får tillfälle att försvara sig i domstol. Väntan på en rättegång kan ta flera år.
– Ibland görs besöken på några timmar. Ibland kan jag tala en halv timme eller en hel timme med en enskild fånge, säger Karoliina Viita, som talar flytande arabiska och därmed kan kommunicera med fångarna även tolk.
Tungt men motiverande
– Ibland är ens egna känslor på ytan också, för i det här arbetet tvingas man handskas med väldigt tunga saker. Samtidigt är arbetet enormt motiverande, våra besök gör stor skillnad för fångarna: äntligen kommer någon som lyssnar på dem. Det är viktigt att vi kan registrera varje politisk fånge och följa med att den fången finns kvar även under nästa besök. Om någon saknas tar vi reda på vart den personen har flyttats.
Om fångarna har större klagomål om förhållandena i fängelset eller i juridiska frågor så tar fängelsebesökarna reda på hur situationen är, och det ur många vinklar. Samma frågor reds ut även i andra fängelser.
– Vi gör fängelsevisa rapporter som skickas till fängelset och till de myndigheter som ansvarar för fängelset. Av de olika rapporterna gör vi sammandrag och de sammanställningarna, som beskriver fängelsesituationen på ett allmännare sätt, skickas till landets högsta myndigheter och beslutsfattare.
Meddelanden till anhöriga
Fängelsebesökarna förmedlar också rödakorsmeddelanden mellan fångar och deras anhöriga. Alltid vet inte ens familjen om att den anhöriga sitter i fängelse. Då är det förstås en stor glädje att man vet var han finns, även om det är i fängelse. Rödakorsmeddelandena skrivs enligt ett visst formulär.
– I de meddelanden som Röda Korset förmedlar kan man bara berätta hur man själv och familjen har det: vem har gift sig, vem har dött, vem har fått barn. Ingenting av politisk natur eller om förhållandena i fängelset får ingå i meddelandet, berättar Karoliina Viita om sitt arbete.
Kuvateksti:
Karoliina Viita arbetade för Internationella rödakorskommittén i Kurdistan i Irak i ett års tid. Hon arbetade med skyddsuppgifter och besökte fängelserna i området för att i första hand utreda hur politiska fångar behandlades. Kuva: Niklas Meltio
sänd
skriv ut