Att stöda föräldrarna är ofta det bästa stödet även för unga, säger psykoterapeut Vesa Heiskanen. Han är ansvarig kris- och familjearbetare på Röda Korsets skyddshus för unga i Tammerfors och har mött både unga och föräldrar som lever i ett allt hårdare tryck.
Pressen i arbetslivet och i skolan har ökat. Arbetslivet är allt tyngre för föräldrarna. Lika tungt är det att vara helt utan arbete. Föräldrarna känner igen en dålig arbetsatmosfär, men inser kanske inte att atmosfären kan vara lika dålig eller till och med sämre i skolan.
– Vår kultur är väldigt prestationsorienterad, man ska alltid vara bättre och bättre. En familj som nyligen hade flyttat tillbaka till Finland efter att ha bott i Sverige var förvånad över atmosfären i skolan här, hur hård och prestationsorienterad den är, berättar Vesa Heiskanen.
Heiskanen ser ändå inte en kris i familjen som något enbart negativt. En kris tvingar oss att ta en titt på vårt prestationscentrerade liv och se efter vad det är som är viktigt i livet. Då har barnen kunnat lära sina förändrar något.
Första tecknen
Många föräldrar frågar sig själva och andra: hur ska jag se att mitt barn mår dåligt, att nånting är på tok?
– Frånvaro från skolan är ofta ett första symptom på problem. Barnet eller den unga har huvudvärk eller ont i magen. Om de förklaringarna kommer allt oftare är det sannolikt frågan om något annat än värk, säger Vesa Heiskanen. Orsaken till problemen är bra att reda ut i samarbete med skolan.
Kommer barnet hem på utsatt tid? Nonchalans i fråga om när man ska vara hemma på kvällen leder ofta till konflikt och det påverkar stämningen i hemmet. De vuxna är oroliga över barnen och i barnperspektiv kan det verka som att föräldrarna är spända.
– Vi får ofta frågor om hemkomsttider. Ingen utomstående kan säga när ett barn ska vara hemma eller i vilken ålder någon kan få fara på festival. Det är en fråga om förtroende. Förtroendet ökar när man följer spelreglerna. Och förtroendet har både föräldrar och de unga själva nytta av.
– Ofta känner ungdomar att de inte kan tala om svåra saker utan att det blir en katastrof hemma. Vi har ändå märkt att öppenhet i allmänhet alltid hjälper. Öppenhet skapar förtroende, vad det än är man har att berätta.
Från barndom till ungdom
Fröet till en konflikt i hemmet börjar ofta redan gro i samband med utvecklingen från barn till ungdom och övergången från lågstadiet till högstadiet.
– När barn börjar i högstadiet ökar utmaningarna. Det kräver tillväxt av både barn och föräldrar. Skolan innebär allt mer ansvar. Samtidigt får barnet mer valmöjligheter men också de problem som det medför. När ansvar och frihet är i balans mår man bra.
– Barnen börjar söka sig en ny identitet och gör det allt mer utanför hemmet. De jämför sig själva med sina föräldrar, sina syskon, sina kompisar. Vänkretsen har ett stort inflytande. Barnet är inte längre det samma som förr, han eller hon har tagit ett steg i riktning mot vuxenlivet. Det kanske är svårare att få kontakt med barnet, som håller på och frigör sig från sina föräldrar, precis som man ska i det utvecklingsskedet.
– Den unga reagerar väldigt emotionellt, det är frågan om att lära sig hantera sina känslor. I det här skedet gäller det att bygga en grund för en ny relation, ett nytt sätt at vara förälder och barn.
– Trots att barnet växer behöver det fortfarande mycket uppmärksamhet och omsorg av sina föräldrar. Föräldrarna måste signalera till barnet att de bryr sig om, att de finns där för sitt barn. Föräldrarna måste visa intresse för det barnet håller på med, även om barnet kanske signalerar att det inte behövs. Hur mycket intresse ska man visa då? Det är ett streck i vattnet. Det måste man alltid avgöra från fall till fall och beroende på barnet i fråga.
– Man kan inte överdriva föräldrarnas betydelse. Att föräldrar tar i en situation och ger ett barn sitt stöd är alltid mer effektivt än den hjälp en yrkeshjälpare kan ge.
Parrelationen ska man också komma ihåg att ta hand om, för det förhållande som föräldrarna har är barnens andliga hem.
Det går att göra något
I skyddshuset har antalet servicedygn ökat stadigt under de senaste åren och ökningen har framför allt gällt familjerumsverksamheten och de öppna tjänsterna. Hörnstenen i skyddshusets familjerum är principen att stöd vid rätt tidpunkt är förebyggande och mänskligt.
Gästerna i skyddshuset kommer inte längre nödvändigtvis alla för att övernatta – åtminstone strävar man efter att göra besöken så korta som möjligt. Det effektiverade öppna arbetet har i stället allt oftare hjälpt ungdomar att allt snabbare återvända hem.
De som arbetar på skyddshuset anklagar ingen för krisen. De tar aldrig sida, utan vill hitta en väg framåt som alla kan acceptera med hedern i behåll.
– Ungdomar kanske upplever att föräldrarna inte noterar dem tillräckligt. Föräldrar kan i sin tur klaga att de unga inte lyder. Vi försöker bidra genom att översätta klagomålen till ett språk som den andra parten förstör. ”Dina föräldrar menar att de bryr sig om dig och är oroliga för dig. Hur skulle du vilja att dina föräldrar visar att de bryr sig om dig?”
Hemma händer det lätt att tonen i ett samtal skärps blir en konflikt. En utomstående expert behövs för att hjälpa familjen att gå vidare.
Största delen av samtalen mellan en anställd på skyddshuset, en ung människa och dennas familj får ett gott slut eller åtminstone ett tillfredsställande slut. Förr var man starkt lösningsorienterad i samtalen med familjerna, men det skapade också en negativ laddning i form av ett tryck att finna en lösning. Det innebar att förändringen kanske inte alltid var djupt förankrad. Idag talar man med familjerna och ungdomarna om att det går att göra något åt allting.
Sök hjälp i tid
På de ungas skyddshus vill man att familjerna söker hjälp i ett tidigt skede, innan problemen har hopat sig.
På senare år har man kunnat se en tendens till anhopning av problem. Bland de ungdomar som besökte de ungas skyddshus förra året uppgav strax över hälften att de kom till skyddshuset på grund av konflikter och en inflammerad situation i hemmet. I de mest extrema fallen talade de unga om våld, om en vardag som de inte kunde hantera, om missbruk och kaotiska relationer i splittrade familjer. Ofta var de unga också oroliga över hur deras föräldrar klarade sig och befarade att de riskerade att bli utslagna.
De mentala problemen har ökat under 2000-talet och hör nu till vardagen på skyddshusen för unga.
Enligt Heiskanen återspeglar dagens problem recessionen på 1990-talet; den lämnade varaktiga spår både i samhället och i mångas familjeliv.
– Vi har stött på mycket tragiska berättelser i anknytning till den förra recessionen. De senaste tio åren har det talats om arvet efter recessionen, men det som sägs verkar inte ha någon effekt. Nu när vi igen är inne i en recession ökar otryggheten i familjerna. Det är just servicen för de svagaste som drabbas. Vi är bara i början av recessionen nu – hur ska det gå senare, när många familjer verkligen inte har någonting att stöda sig på. De förebyggande insatserna saknas helt.
– Den tredje sektorn har en viktig roll att spela, men inte kan man hälla allt på den. De ungas skyddshus har en förebyggande roll, men finansieringen av den verksamheten är också en utmaning. Ändå är det förebyggande arbetet det som är mest effektivt och ekonomiskt vettigast. De ungas skyddshus har förtjänat in sin finansiering på årsnivå om man lyckas förebygga ett par omhändertaganden per år, säger Vesa Heiskanen.
Finlands Röda Kors har skyddshus för unga i Helsingfors, Esbo, Vanda, Tammerfors och Åbo. Läs mer om ungas skyddshus.
Tröskeln är låg till de ungas skyddshus: här är det lätt att få hjälp. De unga och deras familjer är inte klienter utan gäster. Budet går om tillfällighet och ömsesidig respekt, säger Vesa Heiskanen. Kuvat: Reijo Hietanen
sänd
skriv ut